Om oss

Jan Smit, angenämt, Ett samtal om passion, färg och vikingar

Av: Henny Schoon Sverige Kuriren

Jan Smit: bakom detta vanliga namn döljer sig en speciell man. Jag har haft med honom att göra på Skandinavien marknaden i Schokland, där vår förening fick använda en del av hans stånd och får nu intervjuva honom för Sverige Kuriren. Han föddes i Groningen, alltså: ”Hur ska det gå med vrångheten?” frågar jag mig på väg till Schagen, där han bor. Jag kan redan nu avslöja att den förmodade vrångheten hos Groningerborna är en osanning!

”Jan, enligt mig är du en man med passion. Så som jag upplevde dig på Skandinavien-XL. För den goda ordningens skull skall jag säkert inte göra reklam för dig i den här intervjuvn men …..som en äkta försäljare i ett marknadsstånd talade du dig varm för dina målarfärger, du uttryckte så mycken sakkunskap, framför allt de unika kunskaperna tiltalade mig. Jag gillar inte måla, men nu fick jag helt enkelt lust att göra det. Med en färg som inte flagnar, är lätt att stryka ut och underhållsfri i fem år och där man inte behöver använda sandpapper, vem vill inte det?

Du importerar superfärgen Moose Färg, som inte tidigare fanns att köpa i Nederländerna, du säljer åkerbärs- och lingon- plantor och Nyåkers pepparkakor, du är intiativtagare och medorganisatör av Skandinavien- XL, äkta make och pappa…..något mer? ” Ja! Musikälskare och saxofonist” Jag vet ännu inte, att han den här morgonen skall ge ett prov på sitt kunnande: På sin altsax spelar han en praktfull melodi från en av Martin Beck-filmerna. Men först måste vi se på tv. Han låter mig se stycken från den första serien om Martin Beck med Gösta Ekman efter Sjöwall och Wahlöö-böckerna. ” Den serien är i mitt tycke den bästa, så rik och full. Ett sånt´ landskap, praktfullt filmat, strålande musik av Stefan Nilsson”. Med Martin Beck började nämligen hans kärlek till Skandinavien,  och då Sverige i synnerhet. Med hustru och barn ger han sig under semestern till Sverige, hyr en stuga, naturligtvis vid en sjö. Den slogan som hör till hans företag  ”känsla av frihet” hör helt samman med detta.

 

Tills 2001 arbetade han bland annat femton år vid DSM och sju år hos ett par amerikanska företag som chef för deras europeiska avdelningar. En dylik tjänst krävde mycket resande till bl.a. Afrika och Mellan Östern, han var med andra ord ofta borta hemifrån. Det är roligt för unga ungkarlar, tycker Jan.

År 2001 kom en mindre låg konjunktur, mindre i jämförelse med vad som skulle komma. Den lågkonjunkturen påverkade i hög grad handeln med Amerika.

Jan lämnar sin amerikanska fima, undervisar i företagsekonomi och marknadsföring och söker: ” Vad vill jag vidare syssla med” Han hade alltid velat ha ett eget företag och han hade en del ideér i den vägen. Planen börjar ta form, när han, medan han kör runt i Sverige där han jämt njuter av alla färgerna, frågar sig vilken färg som används, vilken blandning det är och om matt också skall slå an i Nederländerna, där alltid glans dominerar.

Väl hemkommen etablerar han kontakt med en färgfabrikant, som han först måste förklara för var Nederländerna ligger, men som lyckligtvis tycker det är utmärkt att Jan vill sälja hans färg i Nederländerna. Jan får reda på att färgen är baserad på det gamla receptet på svensk kokt färg. I stort sett består färgen av

8 % linolja, 10 % pigment, 40 % vetemjöl och resten vatten. Råder det fuktigt klimat i Nederländerna 70 % av tiden och 30 % torrt klimat, i Sverige är det precis tvärtom. För sammanställningen av färgen har det ingen betydelse försäkrar mig Jan , men vad som är av betydelse, är man i Sverige arbetar med ohyvlat trä och vi med hyvlat trä för vilket en färg med mer fäste behövs. Känsla för gammal metod anpassad till nutida kunskap: det visar sig vara en gyllene kombination.

Det tar för lång tid  att här redogöra för den tekniska proceduren, men för intresserade: Jan har en hemsida med information: www.moosefärg.nl

Det faktum att han har läst såväl kemi som företagsekonomi, kommer utmärkt till nytta vid starten av sitt eget företag.  Även om han är van att göra affärer, är det med Sverige, tja, Jan tvekar, hur skall han uttrycka det på ett finkänsligt sätt?

Den naiva fascinationen, den romantiska synen på Sverige som många människor har, då de tänker på Sverige, det hade han också. Att göra affärer med svenskar innebär för Jan att han säger till sig själv” Jan, du måste växla ner, gå inte för fort, för det fungerar inte”. Han har vant sig vid att de flesta svenskar har svårt för att säga ”nej”, att de tar mycken tid på sig att fatta ett beslut och har du avtalat ett möte, kan du inte vara säker på att att de håller sig till det och på avtalad tid.

Det finns färger som inte svenskarna känner något för, men som efterfrågas i Nederländerna – Vad gör man ? Han lockar med mig till sitt trolleri valhalla, så kallar jag hans verkstad. Han visar mig sina burkar med pigment, jag ser en köksvåg, otaliga grejer att blanda med, alla sorts penslar, hans färgblandarmaskin. Allt till hands för att experimentera precis så länge tills att grått, zaansgrönt, brunt och det tvättvita för golvet har den rätta färgen. Sen´ kontakta färgfabrikanten, som under tiden blivit en god vän för att diskutera nästa steg.

I förbigående får jag höra att det är viktigt att trät är sågat på rätt sätt.” Ja naturligtvis har jag fördjupat mig i trä, det hör till när man sysslar med färg.

Bäst är det att såga det på kvarten, som svenskarna gör. Förresten vikingarna klöv sitt trä, så det bästa träet blev över, eftersom trä spricker på de svaga ställena, sen´ hålla det vått en tid, låta det torka en tid, sätta ihop det noga och sen hej hopp segla iväg,  det var därför deras skepp var så lätta och snabba. Det är bara så att du vet…..

Nyheten om att Skandinavien-XL Outdoor hålls i Baarn d. 25 och 26 april vid slottet Groeneveld, behöver vid pressläggningen av Sverige Kuriren inte längre vara en hemlighet. Jag kan alltså redan berätta att det enligt Jan åter skall bli något helt annorlunda – ett utomhus evenemang med många kulinära workshops och uppmärksamheten riktad på ”friluftsaktiviteter”. Skandinavien-XL Indoor är för övrigt planerad till d. 31 oktober och 1 november. Låt vara att jag nyss läst att Redzepi – kocken vid världens bästa restaurang ”Noma” i Köpenhamn använder myror i sina maträtter, som visar sig smaka härligt av citron och innehålla massor av protein. Den kocken har säkert för mycket att göra. Ik gläder mig redan åt de olika workshops.

När jag serveras en härligt doftande rätt med linser, besvarar han skrattande mitt ”himmelska makter kan du laga mat också?!” med ” En kemist  som inte kan laga mat, bör man misstro, det stämmer inte. Som kemist arbetar man sig med propotioner och kocken arbetar med propotioner”. Blir för ögonblicket nöjd, min kokkonst är verkligen inget att skriva hem om. Inte att undra på, jag har ju aldrig begripit något om kemi,

Med en älg i trä och ett paket Nyåkers pepparkakor (” verkligen de godaste, mycket mer kryddsmak än de där andra du vet”) i min väska och med huvudet fullt av historier, beger jag mig hemåt.